Välkomna att titta i min klotter- och bilderbok.
En slags fotoblogg, där bilderna lever sitt eget liv.
De blir till vad du som betraktare ser i dem,
därför är de ofta utan kommentarer.
Samtidigt är de ofrånkomligen en spegling både av mitt sätt att se på de motiv jag avbildar
och mitt eget sinnelag.
Ibland är de mest ett uttryck för det senare.
Ibland kommer jag, att delge er mina funderingar
och ibland kommer det att bli minnesanteckningar
om såväl mina misslyckanden som ev. framsteg i mitt fotograferande.



Klicka gärna på bilderna,
så öppnas de i ett större format i en lightbox.




Välkommen också,
att kika in på min nya fågelblogg,

Mina fågelfoton.

som jag nyss gett vingar.

Där ska jag samla ihop ett urval av mina fågelfoton
0ch presentera dem artvis i alfabetisk ordning.


onsdag 24 oktober 2012

67 sekunder




 
Solen har nyss gått upp men ljuset har ännu inte nått fram till den lilla viken.
Skarvarna rådgör om det är dags att ge sig av på dagens första fisketur.



Så kommer ljuset och skarvarna ger sig iväg.
 

Livet vaknar.
En ny dag har börjat.
 
Det är 67 sekunder mellan första och sista bilden.
 
 

fredag 19 oktober 2012

Höst

    
 
   
När fasanerna intar trädgården är det höst.
 

 
När det fort blir så mörkt, att man inte kan fotografera på frihand utan att skruva upp isot till max,
då är det höst.
 
 
När man börjar länga efter att krypa in i ljuset och värmen.
DÅ är det definitivt höst.
 


 
Men än så länge är det njutbart att vara ute
och det gäller att ta vara på det ljus som finns.
 
 



onsdag 17 oktober 2012

En ny dag



En annan dag.
 
 
En annan sjö.
 
 
Andra fåglar.
 
 
Annat ljus.
 
 
Andra motiv.
 
 
 
  


tisdag 16 oktober 2012

måndag 15 oktober 2012

Älgtider

 
 
 
På andra bloggar ser jag bilder på älgar.
Massor av älgar.
Och läser om otaliga älgmöten.
 
Jag möter ALDRIG några älgar.
Förmodligen för att det inte finns några älgar, där jag bor.
 
Jag har bara sett älg en enda gång i det fria.
(Och ja, ytterligare en gång genom bilrutan.)
 
Vi åkte till Småland.
(I annat ärende men i förhoppning om att kanske kunna få se skogens konung på vägen.)
 
Vi passerade varningsskyltar om älg.
Vi såg jakttorn med män (troligen) i färgglada mössor.
Ty älgjakten hade nyss börjat.
 Och jag tänkte, att kanske, kanske skulle någon älg kunna förivra sig ut på vägarna.
 
Vi körde mil efter mil.
Men ingen älg syntes.
 Bortsett från en totalt demolerad bil, som signalerade krock med älg,
 såg vi inte ett endaste litet spår av älg.
 
 
Krampaktigt höll jag kameran beredd.
Inställningarna justerades med jämna mellanrum i takt med att mörkret föll.
 
Men ingen älg syntes.

 
Nästan hemma möttes vi av denna välkända vy.
Kanske inte direkt skogens konung.
 
Men långbenta, med stora kronor och med lysande röda ögon fick dessa,
slättlandets invaderande arméer, utgöra någon sorts substitut.
 
 
 


torsdag 11 oktober 2012

Plötsligt hände det

 
 
 
Sedan en tid har jag förtvivlat försökt få till några bra bilder på skarvar.
Det har blivit många bilder.

 
Bilder på simmande,


 flygande,


landande,


putsande,


 vingtorkande,


 sociala




och matande skarvar.



 
Ibland ganska roliga bilder på de stora fåglarna.





 Ibland med (kanske) viss känsla

Men en sak har alltid saknats.
 
 
Bra skärpa på skarven!
 

Ofta föredrar jag bilder med en del oskärpa.
Måleriska bilder.
Poetiska bilder.
Bilder, som lämnar en del åt betraktaren att fylla i.
Bilder, att återvända till.
 
Men jag
VILL KUNNA
 ta skarpa bilder
när jag så önskar.
 
Och när det  gäller skarvarna, har jag alltså misslyckats totalt.



Även när jag velat, har bilderna saknat den skärpa jag eftersträvat.
Vilket har gjort mig synnerligen frustrerad.
 
Jag vill gärna tro, att det helt enkelt beror på, att de stora svarta befunnit sig alltför långt ifrån mig och att min utrustning inte bemästrar det avståndet till min belåtenhet.
 
I förra veckan var vi på väg till sjön, där det bor skarvar.
På vägen passerar vi en mindre sjö och vi fick plötsligt ett infall att stanna till där.
 
Det var då vi såg sländorna i förra inlägget.
De parande sländorna.
Vi var fascinerade och slog oss ner i (det våta) gräset och intog vår medhavda matsäck.
 
Då flaxade det till i ögonvrån.

 
En ensam skarv lyfte från vassen inte så långt från oss.

 
Jag hann precis få upp kameran.
Och trots att jag var totalt oförberedd, blev resultatet de skarpaste bilderna hittills.
 
 
Så kan det gå.

 
  Men oj, vad jag önskar, att de första bilderna varit åtminstone liiite skarpare....
 
 
 
 
 

onsdag 3 oktober 2012

Puss, puss








Det finns gott om vildsvin i våra trakter.
Trots det är det inte ofta man ser dem och när man gör det,
blir det sällan tillfälle att ta några bra bilder.
 
Bilderna ovan är tagna på Eriksberg, där grisarna var mer lättfotograferade.....