Välkomna att titta i min klotter- och bilderbok.
En slags fotoblogg, där bilderna lever sitt eget liv.
De blir till vad du som betraktare ser i dem,
därför är de ofta utan kommentarer.
Samtidigt är de ofrånkomligen en spegling både av mitt sätt att se på de motiv jag avbildar
och mitt eget sinnelag.
Ibland är de mest ett uttryck för det senare.
Ibland kommer jag, att delge er mina funderingar
och ibland kommer det att bli minnesanteckningar
om såväl mina misslyckanden som ev. framsteg i mitt fotograferande.



Klicka gärna på bilderna,
så öppnas de i ett större format i en lightbox.




Välkommen också,
att kika in på min nya fågelblogg,

Mina fågelfoton.

som jag nyss gett vingar.

Där ska jag samla ihop ett urval av mina fågelfoton
0ch presentera dem artvis i alfabetisk ordning.


torsdag 22 november 2012

Dimhöljt


Det var en av dessa dagar, som är vikta för lugn och ro i skog och mark tillsammans med likaledes fotograferande väninnan.



I arla morgonstund tog vi oss ut i skogen och satte oss på pass i kanten av ett hygge i förhoppning om att få se skogens innevånare passera revy framför oss i den dimmiga gryningen.
 
Men inga djur syntes och efter några timmar i det våta gräset traskade vi in i skogen bakom oss.
 

 
Vi passerade kullfallna gamla kämpar och hamnade i en bokskog,
som verkade behagligt befriad från närvaron av hjälpande människohänder.



 
 



 
 

Eftersom dagen fortfarande var ung, bestämde vi oss för att ta en kort tur bort till sjön.
 


På avstånd såg vi en koloni med skarvar genom grenverket.
 


Sjön var inbäddad i dimma och tystnad.
 

En glada gled förbi medan
 

några kråkor avtecknades i det för övrigt transparenta landskapet.


En flock med gäss lyfte  och fyllde luften med flaxande vingar och gälla rop,
 innan tystnaden åter slöt sig runt oss.
Vi fortsatte.
Det började skymma och på tillbakavägen såg vi en liten vit sagofågel i skumrasket.
En stjärtmes, förkunnade min kunniga följeslagare.
 


Skog, sjö och dimma.
Trolskt och vackert.
Kan det bli bättre?

 
När jag kom hem var jag så trött, att jag slöt ögonen medan bilderna laddades upp.
Framför mig såg jag den tysta dimhöljda skogen invaderas av mängder av fåglar.
 

Och jo menvisst, de fanns ju där på en av bilderna.......
Drömde jag eller har jag gått vilse i dimman?
 


Bladguld



Fotoutflykt till Falsterbo förra veckan.
 
Den utlovade solskensdagen blev novembergrå.
 
Men landskapet kompenserade till novemberguld.









 Det blev en hel del fågelbilder och jag gladde mig över att få en annan bakgrund till de flygande fåglarna än bara himmel.

 
En ensam ungsvan guppade ute i havet men lyfte och återförenades med familjen.




Vårt mål var Måkläppen långt därute


men efter fika och alldeles för många (och för dåliga) måsbilder,
var det redan dags att vända hemåt.




 




måndag 19 november 2012

3 x horisontalt

 
 
3 fågelbilder från idag, där minsta gemensamma nämnare är
 den horisontala linjen.

Skata
Koltrast
Sidensvans
Ja, jag vet, att den sista bilden är en totalt intetsägande och dålig bild...
Men för mig själv är det en alldeles förtrollande bild.
Detta, eftersom det var absolut första gången i hela mitt liv, som jag någonsin sett en sidensvans.
Och dessutom lyckades jag fånga den på bild innan den försvann igen.
Om jag inte haft kameran hade jag inte kunnat se, att vad det var för fågel där högt uppe i trädet.
Och utan kameran hade jag nog trott, att jag misstagit mig.
 
Och:
Wow, så fin den var!
Hoppas, att den kommer tillbaka!

lördag 17 november 2012

Stilla dagar vid Vomb

 
 
Somliga dagar är tyngre än andra.
Samma sak gäller bilder.
Ibland för att fotografen är dystrare till mods än vanligt.
 
Men verkligheten är ofta vacker oavsett.
Och några timmar vid sjön fyller mig alltid med ro.
Hoppas bilderna kan förmedla något av den känslan.
(Klicka gärna upp till större format.)
 
Här en serie bilder från Vombsjön för någon vecka sedan.

Stilla.
Tyst.
Grått.
Ödesmättat.
Blytungt.
Rofyllt.
Vackert.


 






 
Och så gässen, som då och då bröt tystnaden och stillheten.
Fick oss, tysta vandrare, att tappa andan inför deras totala intagande av rummet.
 

 
Duvblått eller blygrått?
 


















 

torsdag 8 november 2012

Varför?

 
 
Fråga:
Varför envisas du med att ta suddiga och oskarpa bilder?
 
Svar:
 För att jag tycker, att det är roligt.
Roligt, eftersom jag kan leka kreativt med färg och form på ett sätt jag inte kan
om jag bara avbildar motivet rakt upp och ner.
 
För att jag kan försöka förstärka den känsla och upplevelse jag har av motivet.
 
För att jag tycker, att resultatet ( i bästa fall) blir fint.
Ofta vackrare än det traditionella fotot.
Mera spännande bilder än den dokumentära bilden.
 
För att jag, som betraktare, själv uppskattar och föredrar en  bild,
som inte avslöjar allt utan ger mig möjlighet,
att själv fylla i de detaljer, som försvinner i oskärpan.
Som ger mig utrymme att drömma och fantisera.
 
För att det är spännande, att se vilka effekter jag kan trolla fram.
 
För att det är en utmaning, att få till precis den oskärpa, som jag tänkt mig.
Eftersom jag tycker, att det är svårare att bli helt nöjd
och har mycket kvar att lära.
Och jag gillar utmaningar.
 
 
Nedan ett litet urval bilder från bäckravinen vid Borstbäcken, som jag visat bilder från i några av de senaste inläggen.
Nu med mer eller mindre oskärpa av olika slag.