Jag brukar beklaga mig över att aldrig se älgar.
(
Som här i inlägget 'Älgtider'. )
Kanske inte så konstigt, eftersom det inte finns älgar i våra trakter.
För drygt 30 år sedan såg jag en fjorårskalv på ett fält.
Men sedan dess har varken jag eller någon annan sett älg här i trakten.
Idag ringde telefonen ringde just när vi skulle sätta oss och äta frukost.
Det var sonen, som bor ett kovrål bort:
'Det går TRE ÄLGAR utanför fönstret!
På väg mot....'
Vi övergav vår frukost.
Kastade på oss något i klädväg, slet med kameran
(som visade sig vara en gammal utrangerad)
och for iväg.
Såg älgarna på avstånd.
På väg bort mot stora vägen.
Vi körde dit.
Älgarna travade fram i sakta mak.
Obekymrade om den uppmärksamhet de rönte.
Vi anade vart de skulle och bestämde oss för att chansa på att genskjuta dem.
Älgarna korsade vår väg och vi följde deras rörelse bort mot skogen.
Det blev en hel del foton ur lite olika vinklar.
Foton, som kunde ha varit bättre men det var en upplevelse som hette duga.
Och fotona får också duga.
Och nu hoppas jag förstås, att de stannar kvar i skogen.
Och att det faktum, att dessa tre unga djur (vilket jag utgår från att det var) innebär, att det finns en liten älgstam någonstans i närheten trots allt.
Och, att jag vid något framtida tillfälle ska få möta dem igen......