Om

ni tycker,

att det blev många inlägg på kort tid,

så beror det på,

att min dator signalerar,

att den inte mår bra.

 

 

 

Nu ska den till doktorn

och inför risken, att alla mina bilder ska gå till de sälla jaktmarkerna,

kastade jag desperat ut en liten, liten del

av alla de bilder,

som håller på att knäcka den stackars datorn,

 så att kanske någon endaste ser och har lite glädje av dem.

 

 

Om datorn överlever kommer jag,

att lägga ut fler av mina fågelbilder

i en speciell fågelblogg.

 

 

Tranorna

 

 

 

Till  min lycka och förtjusning 

landade några tranor på 'hemmaängen'.

 

Till min irritation

allt för långt bort för att få bra bilder.

 

 

Och allt för snabbt var de dessutom borta igen.

 

 

 

Vi körde till ett ställe,

där vi trodde,

att det skulle finnas fler tranor.

 

 

Med möjlighet att komma dem lite närmre.

 

Och si.

 

 

Där fanns många tranor.

Betydligt närmre.

 

 

Men inte nära nog.

 

 

Då körde vi ännu längre.

Och såg ännu fler tranor.

Ännu närmre.

 

 

Och trots regn och rusk
kunde jag (och många med mig)
njuta av föreställningen.

 

 

Fortfarande var de lite för långt bort.

Men det blev många bilder ändå.

 

Bilder av tranor,

 

 

 som åmade

 

 

 och kråmade sig.

 

 

Som sjöng

 

 

 och dansade.

 

 

Och min lust skiftade till beslutsam besatthet.

 

 

Nästa gång ska jag sitta i ett litet, litet krypin

mitt bland dem.

 

 

Hoppas jag.

 

 

Och då får det dessutom gärna vara liiite bättre väder.......

***


De två första bilderna är tagna vid Vombs ängar.
De tre därefter vid Pulken, nära Kristiansstad
och resten vid Hornborgarsjön.

 

  

 

 

 



Vårtecken

Med värmen kom flyttfåglarna.

Tranornas trumpeterande hördes högt i skyn.

 

Och när de landade hade de sällskap av stararna, som kom i stora flockan.

 

Sädesärlan struttade på nytt omkring i vattenbrynet.
 

Storspov

 och rödbena landade på ängen.

 

Till och med några svalor kunde ses.

 

De, som övervintrat fick vårkänslor.
Fåglarna sjöng och började förbereda för årets häckning.


 

Storkarna byggde bo i en gammal pil.

 

Kniporna började sin lek.


 

Gåsen vaktade det, som han ansåg var hans.

 

Doppingen uppvaktade sin tillkommande.

 

Sothönsen var ystra i vårsolen.

Jag hittade nya vänner.

Luften fylldes av fågelsång och vattenstänk.

Men all aktivitet var inte lekfull.

 

När sothöns och änder for och flög som yrast var det något helt annat,
 som orsakade kalabaliken.

Men det får kanske bli ett eget inlägg.

 

Öppet vatten

betyder stänk och blänk.

Glitter.
Och njutning.

 

 

 

 Feststämning.

Längtan efter våren

 

 

 

Den dröjde länge.

Våren.

 

 

Överallt hördes jämmerrop:

 

Hur länge ska det hålla på att snöa?

 

Hur länge ska vi behöva vänta?

 

När ska det bli vår?

 

Själv hade jag ingen brådska.
Roade mig med trädgårdens alla fåglar.

 

Visste, att när våren väl kommer blir det bråda tider.

Kanske ingen tid över för t.ex. fotografering.
Och flera av våra vintergäster kommer att återvända till skogen.

 

Men O.K.,

jag längtade efter lite värme.

Och jag längtade efter öppet vatten.

Och jag saknade en del av mina bevingade vänner.

 

 

Och så, på en gång kom värmen.

Den efterlängtade.
 

Snön smälte. 

Isen släppte sitt omfamnande av sjöar och dammar.
Och flyttfåglarna började återkomma.



 

 



Livet

 

 

 

Vad har två bilder av en trut

som surfar på vågorna

med Livet att göra?

 

 

Kanske, att livet är precis så:

 

Med vågtoppar,

höga,

kraftfulla

med uppvirvlat bottenslam,

 som ett stort motstånd, som man måste övervinna.

 

Och när man  kommit över vågkammen,

 väntar en stund med behagligt glid.

 

 

 

Tills nästa våg kommer rullande.