Välkomna att titta i min klotter- och bilderbok.
En slags fotoblogg, där bilderna lever sitt eget liv.
De blir till vad du som betraktare ser i dem,
därför är de ofta utan kommentarer.
Samtidigt är de ofrånkomligen en spegling både av mitt sätt att se på de motiv jag avbildar
och mitt eget sinnelag.
Ibland är de mest ett uttryck för det senare.
Ibland kommer jag, att delge er mina funderingar
och ibland kommer det att bli minnesanteckningar
om såväl mina misslyckanden som ev. framsteg i mitt fotograferande.



Klicka gärna på bilderna,
så öppnas de i ett större format i en lightbox.




Välkommen också,
att kika in på min nya fågelblogg,

Mina fågelfoton.

som jag nyss gett vingar.

Där ska jag samla ihop ett urval av mina fågelfoton
0ch presentera dem artvis i alfabetisk ordning.


tisdag 14 maj 2013

Misslyckad kameralek och tursam dito

 
 
 
Jag satt vid sjön.
De enda fåglar, som fanns i närheten var måsar.
 
Men jag gillar måsar.
Och jag gillar, att försöka fotografera dem med långa slutartider,
vilket jag ännu inte tycker mig behärska.
 
Så jag lekte och experimenterade.
Tittade på displayen hur resultatet blev
och testade på nytt.

 
När jag satt där och försökte klura ut hur jag skulle gå vidare,
såg jag i ögonvrån något mörkt bland måsarna.


 Jag tittade upp och såg en havsörn dyka ner i sjön och ta en fisk alldeles framför mig!
 
Jag hann precis få upp kameran och trycka av några exponeringar
innan örnen svepte bort över mitt huvud.
 
 
Vad jag INTE hann,
var att ändra den långa slutartiden.

 
Så det blev några suddiga bilder av örnen, som flög rakt mot mig,
vilket inte är optimalt med den inställningen.
 
Jag behöver väl inte säga, att jag suckade djupt.
Jag hade naturligtvis önskat, att dessa bilder blivit skarpa.
Inte ens måsarna blev snyggt oskarpa.

 
Något bättre gick det för ett tag sedan när vi skulle fotografera sjöfågel
och satt i ett gömsle i vassen,
 när änder och sothöns plötsligt
for iväg som projektiler framför oss.

 
Anledningen var en örn, som svepte fram,
uppvaktad av skrattmåsarna.
 
 
Det har blivit ganska många örnbilder i år
men ännu
ingen, som jag är riktigt nöjd med.

 
Men även om det är långt till den godkända bilden,
 blir det bättre och bättre.
Jag kanske inte längre behöver skriva:
 

Detta är en örn!
 

Alltid något.

 


5 kommentarer:

  1. "ler" Jag får ju vara tacksam om jag lyckas fånga en fågel i rörelse på bild ens! Och du får gärna fortsätta skriva vad det är för fågel på bilden, jag kan inte så värst många måste jag erkänna. Jag gillar som alltid dina bilder oavsett vad du tycker. Skönheten sitter ju som bekant i betraktarens ögon (och sjölkritisk är man ju!) / Kram gittan

    SvaraRadera
    Svar
    1. självkritisk skulle det ju stå förståss ;)

      Radera
    2. Jag ler förnöjt tillbaka, för det var inte så länge sedan, som det var stört omöjligt för mig också, att hinna med de snabba fåglarna. MEN träning ger färdighet. Då kunde jag knappt ta bilder, där man kunde se vilken fågel jag fotograferat, vilket i och för sig inte betydde så mycket. Dels ville jag nog bara ta lite snyggare bilder. Och dels var jag var total analfabet när det gällde fågelarter. Kunde bara se skillnad på en handfull. Dessutom var alla kråkfåglar 'kråkor', en and var en and och alla småfåglar 'pjoddar'...
      Men när bilderna blev lite bättre, köpte jag en fågelbok och med hjälp av den och bilderna kunde jag börja lära mig känna igen de olika fåglarna. En helt ny värld öppnade sig för mig. Nu är jag helt fast.
      Så om du gillar mina fågelbilder, så kanske du kan ha lite glädje av den fågelblogg, som jag planerar. Ett urval bilder av de arter jag hittills fotograferat och lärt mig känna igen, presenterat i alfabetisk ordning. Art för art.
      Som vanligt blir jag varm i hjärtat av din kommentar.
      Kram Eva

      Radera
  2. Ha ha ha skrattar högt! Trean från slutet med mås och örn är ju suveränt rolig! Toppenbild.
    I övrigt tycker jag som vanligt - alla dina bilder är SÅ bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack, tack!
      Jag blir alltid lika glad när någon uppskattar mina bilder.
      Och tar sig tid att kommentera. Det är liksom halva nöjet med att blogga. Säger jag, som varit osedvanligt dålig på att kika in hos andra under året.
      Eva

      Radera