Välkomna att titta i min klotter- och bilderbok.
En slags fotoblogg, där bilderna lever sitt eget liv.
De blir till vad du som betraktare ser i dem,
därför är de ofta utan kommentarer.
Samtidigt är de ofrånkomligen en spegling både av mitt sätt att se på de motiv jag avbildar
och mitt eget sinnelag.
Ibland är de mest ett uttryck för det senare.
Ibland kommer jag, att delge er mina funderingar
och ibland kommer det att bli minnesanteckningar
om såväl mina misslyckanden som ev. framsteg i mitt fotograferande.



Klicka gärna på bilderna,
så öppnas de i ett större format i en lightbox.




Välkommen också,
att kika in på min nya fågelblogg,

Mina fågelfoton.

som jag nyss gett vingar.

Där ska jag samla ihop ett urval av mina fågelfoton
0ch presentera dem artvis i alfabetisk ordning.


tisdag 5 november 2013

Sånt är livet....






Mitt liv.
Mitt trädgårdsliv i synnerhet.
 

                                                                                                                                        
                                                                                                                          

10 kommentarer:

  1. Nej va sorgligt! Det var ju så vackert... Beklagar verkligen och önskar jag kunde hitta några tröstande ord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vackert och funktionellt. Mitt Glädjehus blev till ett Sorgens kapell och jag känner mig lika krossad som huset.
      Någon tröst finns nog inte.

      Radera
  2. Nej!!! vilken katastrof!! det var ju så vackert!
    Lider med dej
    Mariana

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det känns katastrofalt. Huset var inte bara vackert det var älskat och sorgen över förlusten av det är tung. Dessutom förlorade vi ju ännu ett träd. Resten av den stora pilen, som släppte en av sina huvudgrenar plus en stor del av toppen måste sågas ner, eftersom hela stammen fläktes upp. Det blir tomt.
      Tack för dina rader! Hade önskat, att jag skulle kunnat rapportera om hur vi försökt lappa ihop efter tidigare fällen men vi hinner knappt städa undan innan nästa olycka ramlar över oss.
      Eva

      Radera
  3. AAA, OOO! Önskar jag kunde hjälpa dig att röja och börja om, men det är lite långt emellan...hoppas några glada tillrop hjälper lite? Och att det kanske fanns någon försäkring som hjälper till ekonomiskt.Det brukar heta att "inget ont som inte har något gott med sig" men jag vete sjutton vad gott som kan komma ur detta. Tröstekram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, så rart av dig! Tack!
      Jo, det är en otrolig massa att röja undan men det tyngsta är själva känslan i att behöva riva ner det hus vi byggde med sådan glädje och framtidstro. Nej, våra försäkringar täcker varken växthuset, dess inredning eller lösöret däri, så jag har svårt att se, att det ens kan bli något acceptabelt i dess ställe. Visst skulle det rivna huset och den, så småningom, nertagna jättepilen plus alla krossade buskar kunnat ge plats för något nytt. Det är inte idéer som saknas ....
      Just håller maken på att försöka tråckla ihop den 'nya' delen av huset, som klarat sig relativt bra. Får försöka känna lite glädje över det. Men det är svårt.
      Kram

      Radera
  4. NEJ!!!!!! Detta är ju bara för mycket! Ni har verkligen fått mer än er beskärda del när det gäller trädgårdskatastrofer under de senaste åren. Jag lider verkligen med dig/er och sänder en bamsekram / gittan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din medkänsla! Jo, nog tycker jag också, att vi fått ta emot för många smällar under många år. Vi hinner, som sagts ovan, inte ens röja undan fullt ut innan nästa smäll kommer. Något konstruktivt ersättande hinns inte med och heller inte det vanliga underhållet. Så samtidigt som vi försöker hänga med förfaller eller växer resten av trädgården igen. Vi har helt tappat greppet. Och nästan förståndet! Framtids- och trädgårdsdrömmarna krossas i rask takt och det är svårt att inte tappa modet.
      Kram Eva

      Radera
  5. Vi drömmer, naturen bestämmer.
    Törnrosa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant!
      Det sägs ofta, att endast fantasin sätter gränser men både naturen och ekonomin bestämmer ramarna. Så mycket tråkigare när man försöker arbeta inom dess ramar men ändå får tji.

      Radera