Välkomna att titta i min klotter- och bilderbok.
En slags fotoblogg, där bilderna lever sitt eget liv.
De blir till vad du som betraktare ser i dem,
därför är de ofta utan kommentarer.
Samtidigt är de ofrånkomligen en spegling både av mitt sätt att se på de motiv jag avbildar
och mitt eget sinnelag.
Ibland är de mest ett uttryck för det senare.
Ibland kommer jag, att delge er mina funderingar
och ibland kommer det att bli minnesanteckningar
om såväl mina misslyckanden som ev. framsteg i mitt fotograferande.



Klicka gärna på bilderna,
så öppnas de i ett större format i en lightbox.




Välkommen också,
att kika in på min nya fågelblogg,

Mina fågelfoton.

som jag nyss gett vingar.

Där ska jag samla ihop ett urval av mina fågelfoton
0ch presentera dem artvis i alfabetisk ordning.


torsdag 22 november 2012

Dimhöljt


Det var en av dessa dagar, som är vikta för lugn och ro i skog och mark tillsammans med likaledes fotograferande väninnan.



I arla morgonstund tog vi oss ut i skogen och satte oss på pass i kanten av ett hygge i förhoppning om att få se skogens innevånare passera revy framför oss i den dimmiga gryningen.
 
Men inga djur syntes och efter några timmar i det våta gräset traskade vi in i skogen bakom oss.
 

 
Vi passerade kullfallna gamla kämpar och hamnade i en bokskog,
som verkade behagligt befriad från närvaron av hjälpande människohänder.



 
 



 
 

Eftersom dagen fortfarande var ung, bestämde vi oss för att ta en kort tur bort till sjön.
 


På avstånd såg vi en koloni med skarvar genom grenverket.
 


Sjön var inbäddad i dimma och tystnad.
 

En glada gled förbi medan
 

några kråkor avtecknades i det för övrigt transparenta landskapet.


En flock med gäss lyfte  och fyllde luften med flaxande vingar och gälla rop,
 innan tystnaden åter slöt sig runt oss.
Vi fortsatte.
Det började skymma och på tillbakavägen såg vi en liten vit sagofågel i skumrasket.
En stjärtmes, förkunnade min kunniga följeslagare.
 


Skog, sjö och dimma.
Trolskt och vackert.
Kan det bli bättre?

 
När jag kom hem var jag så trött, att jag slöt ögonen medan bilderna laddades upp.
Framför mig såg jag den tysta dimhöljda skogen invaderas av mängder av fåglar.
 

Och jo menvisst, de fanns ju där på en av bilderna.......
Drömde jag eller har jag gått vilse i dimman?
 


2 kommentarer:

  1. Käraste "bästis".
    Så roligt det är att jämföra våra olika tolkningar av samma motiv och samma naturupplevelser.
    Måtte vi få många, många fler tillfällen tillsamman vid sjöar, hav och i skogar!
    Kramar, Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ack du min kära vän.
      Visst vill ha oändligt många upplevelser kvar innan våra ben inte längre vill bära oss och våra åldrande, trötta kroppar inte orkar mer. Men då får vi istället utforska paradisets gröna ängder svävande på skimrande vingar......
      Kramar
      Eva

      Radera