Men...vilka sköna bilder! Vad i allsindar är det som rört sig över den översta bilden för att ge "fyrverkeri-flingfallet"? Jag får sådana vågor på bild när såpbubblorna rör sig och jag har för lång slutartid, men aldrig så tätt. Vackert!
Oj, så roligt, att du gillade resultatet av min kameralek. Lite annorlunda än det mesta jag visat här, kanske. Det du kallar fyrverkerieffekt är helt enkelt solljuset, som silades genom trädens lövverk och anledningen till att det ser ut som det gör, är som du själv är inne på, en lång slutartid. Jag ville försöka fånga stämningen i barnens obekymrade lek i parken i måleriska penseldrag. Lite drömskt och lekfullt. Så jag använde en relativt lång slutartid (1/4 sekund i den aktuella sekvensen) och lät kameran följa barnens rörelser, vilket resulterade i att allt annat blev oskarpt medan (de för mig okända) barnen fick lagom mycket skärpa för att man ska kunna urskilja dem. De vita strecken på första bilden är helt enkelt det avtryck ljusstrålarna gjorde på sensorn under tiden slutaren var öppen och jag rörde kameran. Trevlig advent! Eva
Skulle nog inte ha gissat på dig som fotograf denna gång om jag inte hade sett rörelserna i bilderna. Men färgerna - aldrig skulle jag förknippa dem med dig. Och ändå. Härligt, lekfullt, glatt. Som rinnande godisbitar. De trillar av skratt där. Svisch och huj och fräs. Färgerna leker, de med. Törnrosa
Kan nog bara instämma: Inte alls mina färger. Egentligen. Men ibland är även jag glad och sprudlande och sugen på praliner. Och motivet insisterade på barnboksliknande idyll utan svarta kanter. 'Barndomens glada lekar, ja, ja.......' Tack för ännu en härlig kommentar! Eva
Men under de svarta kanterna känns en stark glädje till själva livet. Så ser jag dig genom dina bilder. Och vemod behöver inte vara liktydigt med svartsyn. Tvärt om. Vemod är en trygg bas att vila mot, att ta skutt uppåt ifrån, att lämna med skrattkipp och lyckobubbel i magen. Jag älskar din blogg! Och jag glädjs enormt av att få dina svar... Kram från Törnrosa
Jag älskar dina kommentarer och gläds åt varenda en! Och jag tror, att jag älskar Livet, även om kärleken känts obesvarad och satt på hårda prov. Har aldrig trott eller förväntat mig, att Livet är en dans på rosor. Har alltid fått kämpa för det jag har. Jag tror inte ens, att Trädgården är en Lisa för själen men jag har alltid försökt, att se att det finns en strimma av Ljus och Hopp, även när allt är som mörkast. Ang. Bloggkommentarerna tycker jag, att det är just de, som gör det meningsfullt att blogga. Kram
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
Men...vilka sköna bilder! Vad i allsindar är det som rört sig över den översta bilden för att ge "fyrverkeri-flingfallet"? Jag får sådana vågor på bild när såpbubblorna rör sig och jag har för lång slutartid, men aldrig så tätt. Vackert!
SvaraRaderaOj, så roligt, att du gillade resultatet av min kameralek. Lite annorlunda än det mesta jag visat här, kanske.
SvaraRaderaDet du kallar fyrverkerieffekt är helt enkelt solljuset, som silades genom trädens lövverk och anledningen till att det ser ut som det gör, är som du själv är inne på, en lång slutartid. Jag ville försöka fånga stämningen i barnens obekymrade lek i parken i måleriska penseldrag. Lite drömskt och lekfullt. Så jag använde en relativt lång slutartid (1/4 sekund i den aktuella sekvensen) och lät kameran följa barnens rörelser, vilket resulterade i att allt annat blev oskarpt medan (de för mig okända) barnen fick lagom mycket skärpa för att man ska kunna urskilja dem. De vita strecken på första bilden är helt enkelt det avtryck ljusstrålarna gjorde på sensorn under tiden slutaren var öppen och jag rörde kameran.
Trevlig advent!
Eva
Skulle nog inte ha gissat på dig som fotograf denna gång om jag inte hade sett rörelserna i bilderna. Men färgerna - aldrig skulle jag förknippa dem med dig. Och ändå. Härligt, lekfullt, glatt. Som rinnande godisbitar. De trillar av skratt där. Svisch och huj och fräs. Färgerna leker, de med.
SvaraRaderaTörnrosa
Kan nog bara instämma: Inte alls mina färger. Egentligen. Men ibland är även jag glad och sprudlande och sugen på praliner. Och motivet insisterade på barnboksliknande idyll utan svarta kanter. 'Barndomens glada lekar, ja, ja.......'
SvaraRaderaTack för ännu en härlig kommentar!
Eva
Men under de svarta kanterna känns en stark glädje till själva livet. Så ser jag dig genom dina bilder. Och vemod behöver inte vara liktydigt med svartsyn. Tvärt om. Vemod är en trygg bas att vila mot, att ta skutt uppåt ifrån, att lämna med skrattkipp och lyckobubbel i magen.
SvaraRaderaJag älskar din blogg! Och jag glädjs enormt av att få dina svar...
Kram från Törnrosa
Jag älskar dina kommentarer och gläds åt varenda en!
SvaraRaderaOch jag tror, att jag älskar Livet, även om kärleken känts obesvarad och satt på hårda prov.
Har aldrig trott eller förväntat mig, att Livet är en dans på rosor. Har alltid fått kämpa för det jag har. Jag tror inte ens,
att Trädgården är en Lisa för själen men jag har alltid försökt, att se att det finns en strimma av Ljus och Hopp, även när allt är som mörkast.
Ang. Bloggkommentarerna tycker jag, att det är just de, som gör det meningsfullt att blogga.
Kram