Utanför mitt fönster vräker snön ner.
Jag passar på att rensa lite bland mina bilder och hittar några bortglömda.
Bland annat dessa tre oskarpa fågelbilder:
Trädkryparen, som i fjor trasslade sig in i växthuset men sedan inte hittade ut igen,
får illustrera min egen känsla av instängdhet.
Eller kanske bara av kylan därute.....
Medan staren på taket ger mig hopp.
Hopp om en ljusare framtid.
Storspoven påminner om att livet återvänder,
att lättjefullt kunna sitta på stranden utan att förfrysa
att lättjefullt kunna sitta på stranden utan att förfrysa
och glädjas åt alla fåglarna, som kommit tillbaka.
Tills dess tänker jag glädjas över de vänner, som stannat kvar.
Oskärpan förvandlar dina bilder till akvareller. Läckert!
SvaraRaderaÅh, så roligt, att du uppskattar bilderna. Jag niger och tackar.
RaderaOch så önskar jag dig några fina veckor fram till jul och sedan en ännu finare helg!
Eva
Här är en vän som definitivt stannar kvar. För gott!
SvaraRaderaKramar till dig.
Eva
Man kanske inte behövde läsa mellan pixlarna den här gången men du hade nog förstått ändå.
RaderaFast jag faktiskt tänkte på de kvarvarande småfåglarna när jag skrev om de tröstande vintervännerna, så läser du in vad jag inte ens var medveten om, när jag skrev det.
Jag är så glad och tacksam över att du finns.
Varma kramar
Eva