Stammar i vått sällskap

Fler skogsbilder från den 'gröna' skånska vintern.

 

 

 

Gästabudet del 2

 

 Det blev en hel del bilder den där eftermiddagen i december

när det bjöds på dukat bord hos väninnan borta i skogen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här en sekvens,

där en av vråkarna verkade tycka,

att kompisen tog för sig lite väl mycket

och gav honom en handgriplig uppläxning.

 

 

Gästabudet

  

 

 

Det fungerar inte att ladda upp bilder idag,

så jag passar på att visa några foton jag tog strax före jul.

Bilder till ett inlägg jag påbörjat men inte lagt ut av

 

 några av gästerna vid julbordet i skogen.

 

 

 

 

 

  

 

 

Reflektioner

   

 

 

 

Ett år är till ända.

 

Ett år att reflektera över.

 

Ett år att lägga bakom sig.

 

 

GOTT NYTT ÅR!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Skogens djur

 

 

 

Mellandagarna är av hävd promenaddagar.

Så ock detta år.

Om vädret ska inget sägas.

 

Vi gick ut.

 

 

Smög, spejade.

Samtalade lågt.

Spekulerande om var alla skogens djur befann sig.

 

 

Kanske satt de bekvämt tillbakalutade mot en stam i djupaste skogen,
 mätta och trätta efter helgen?

 

 

Eller vilade de ut på ett behagligt underlag totalt utslagna av festande?

 

 

 

Tja, inte vet jag men troligen fanns de där,

 fast vi inte såg så många av dem just denna dag.

 

 

 

 



Julbord

 

 

 

En bit bort bjöds på ett delikat julbord.

Jag var också bjuden.

Vilken fest!

 

Vilka gäster!
Vilken underhållning!

Bilder kommer.....

 

 

 

Adventskrans

 

 

 

Advent.
Kyla och snö.
Vi köpte en krans till de bevingade vännerna.
En nötkrans.

Pilfinken hittade den först och intog positionen,
 där han/hon kunde kontrollera situationen.

Talgoxar och blåmesar surrade runt och förbi.
Jag lät mig tjusas och underhållas en stund.

Samtidigt gladdes jag över att en sällsynt gäst hittade till våra talgbollar.
Jag försökte fotografera henne (?) genom fönsterrutan, vilket eg. är dömt att misslyckas.

Våra blåsta glas omöjliggör den skärpa jag i det här fallet vill ha.
Men jag ger mig inte.
Kan inte låta bli att försöka.
Tror på det omöjliga.
Åtminstone ibland.
Och denna gång hittade jag en position, där åtminstone några av bilderna i alla fall blev någorlunda.





Dröm och verklighet

 

Utanför mitt fönster vräker snön ner.

Jag passar på att rensa lite bland mina bilder och hittar några bortglömda.

Bland annat dessa tre oskarpa fågelbilder:

 

 

Trädkryparen, som i fjor trasslade sig in i växthuset men sedan inte hittade ut igen,

får illustrera min egen känsla av instängdhet.

Eller kanske bara av kylan därute..... 

 

 

 

Medan staren på taket ger mig hopp.

Hopp om en ljusare framtid.

 



 

 

Storspoven påminner om att livet återvänder,
att lättjefullt kunna sitta på stranden utan att förfrysa

och glädjas åt alla fåglarna, som kommit tillbaka.

 

Tills dess tänker jag glädjas över de vänner, som stannat kvar.

 

 



Älg, jakt, hjort....

  

Några dagar senare:

Vintern har kommit till Skåne.

Vi hade planerat för långpromenad i skogen, dit älgarna försvann.

På vägen möttes jag av Jaktlaget!

 

Vi valde en annan del av skogen

och hoppas, att älgarna gjorde detsamma!

 

Några älgar syntes inte till

   

men vi såg dovhjort på flera ställen.





Äntligen ÄLG!

 

 

Jag brukar beklaga mig över att aldrig se älgar.
(Som här i inlägget 'Älgtider'. )
Kanske inte så konstigt, eftersom det inte finns älgar i våra trakter.

 

För drygt 30 år sedan såg jag en fjorårskalv på ett fält.

Men sedan dess har varken jag eller någon annan sett älg här i trakten.

 

 

Idag ringde telefonen ringde just när vi skulle sätta oss och äta frukost.
Det var sonen, som bor ett kovrål bort:

 

'Det går TRE ÄLGAR utanför fönstret!

På väg mot....'
 

 

Vi övergav vår frukost. 

Kastade på oss något i klädväg, slet med kameran
(som visade sig vara en gammal utrangerad)
och for iväg.

 

Såg älgarna på avstånd.

På väg bort mot stora vägen.
 Vi körde dit.

 

Älgarna travade fram i sakta mak.
Obekymrade om den uppmärksamhet de rönte.

 

Vi anade vart de skulle och bestämde oss för att chansa på att genskjuta dem.

 

Älgarna korsade vår väg och vi följde deras rörelse bort mot skogen.

 

 Det blev en hel del foton ur lite olika vinklar.
 

  

Foton, som kunde ha varit bättre men det var en upplevelse som hette duga.

 

Och fotona får också duga.

 

Och nu hoppas jag förstås, att de stannar kvar i skogen.

Och att det faktum, att dessa tre unga djur (vilket jag utgår från att det var) innebär, att det finns en liten älgstam någonstans i närheten trots allt.

Och, att jag vid något framtida tillfälle ska få möta dem igen......