Till min lycka och förtjusning
landade några tranor på 'hemmaängen'.
Till min irritation
allt för långt bort för att få bra bilder.
Och allt för snabbt var de dessutom borta igen.
Vi körde till ett ställe,
där vi trodde,
att det skulle finnas fler tranor.
Med möjlighet att komma dem lite närmre.
Och si.
Där fanns många tranor.
Betydligt närmre.
Men inte nära nog.
Då körde vi ännu längre.
Och såg ännu fler tranor.
Ännu närmre.
Och trots regn och rusk
kunde jag (och många med mig)
njuta av föreställningen.
kunde jag (och många med mig)
njuta av föreställningen.
Fortfarande var de lite för långt bort.
Men det blev många bilder ändå.
Bilder av tranor,
som åmade
och kråmade sig.
Som sjöng
och dansade.
Och min lust skiftade till beslutsam besatthet.
Nästa gång ska jag sitta i ett litet, litet krypin
mitt bland dem.
Hoppas jag.
Och då får det dessutom gärna vara liiite bättre väder.......
***
De två första bilderna är tagna vid Vombs ängar.
De tre därefter vid Pulken, nära Kristiansstad
och resten vid Hornborgarsjön.
Wow jag förstår din besatthet! Jag utgör en trafikfara när jag ser tranor...fast oftast ser jag dem när jag går som tur är.. Sista bilden, så vacker! kram
SvaraRaderaDet finns inte så många tranor i vår närhet, även om jag har stött på några. Och de har lyft lika fort som jag sett dem. Så jag bestämde mig för att hitta ställen, där de skulle finnas och blev helt fascinerad av dem. Men nu är de borta ett tag innan tillfälle ges att beundra dem igen. Under tiden finns en massa annat att beundra. Och fotografera, om jag bara kan hitta en lösning på hur jag ska hantera mitt bildbibliotek.
SvaraRaderaKram Eva