Vinter innebär fågelrestaurang på gården.
Vilket i sin tur betyder stor förnöjelse för oss.
Mat till fåglarna och underhållning till oss.
I år har det mest varit pilfinkar och gråsparvar,
talgoxar, blåmesar och trastar.
Rödhaken inte att förglömma.
Och så förstås fasanerna.
Men jag har saknat nötväckan.
Och titorna, som vi hade väldigt många av i fjor.
Och titorna, som vi hade väldigt många av i fjor.
Varken bergfinkar eller domherrar har synts till.
Några steglitsar gjorde ett mycket kort besök och försvann till min förtret.
Stenknäcken gjorde likadant.
Däremot har hackspetten blivit stammis.
Av olika skäl har det inte blivit så mycket fotograferande av våra gäster.
Och när jag tog mig tid, kom bara blåmesar.
Blanka, fina med magar lika runda som nötkransen.
Och ganska tråkiga, tyckte jag.
Då fick jag syn på den här krabaten.
Fullständigt oemotståndlig om ni frågar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar