Misslyckad kameralek och tursam dito

 

 

 

Jag satt vid sjön.

De enda fåglar, som fanns i närheten var måsar.
 

Men jag gillar måsar.
Och jag gillar, att försöka fotografera dem med långa slutartider,

vilket jag ännu inte tycker mig behärska.

 

Så jag lekte och experimenterade.

Tittade på displayen hur resultatet blev

och testade på nytt.

 

När jag satt där och försökte klura ut hur jag skulle gå vidare,

såg jag i ögonvrån något mörkt bland måsarna.

 Jag tittade upp och såg en havsörn dyka ner i sjön och ta en fisk alldeles framför mig!

 

Jag hann precis få upp kameran och trycka av några exponeringar

innan örnen svepte bort över mitt huvud.
 

 

Vad jag INTE hann,

var att ändra den långa slutartiden.

 

Så det blev några suddiga bilder av örnen, som flög rakt mot mig,

vilket inte är optimalt med den inställningen.

 

Jag behöver väl inte säga, att jag suckade djupt.

Jag hade naturligtvis önskat, att dessa bilder blivit skarpa.

Inte ens måsarna blev snyggt oskarpa.

 

Något bättre gick det för ett tag sedan när vi skulle fotografera sjöfågel

och satt i ett gömsle i vassen,

 när änder och sothöns plötsligt

for iväg som projektiler framför oss.

 

Anledningen var en örn, som svepte fram,

uppvaktad av skrattmåsarna.

 

 

Det har blivit ganska många örnbilder i år

men ännu
ingen, som jag är riktigt nöjd med.

 

Men även om det är långt till den godkända bilden,
 blir det bättre och bättre.

Jag kanske inte längre behöver skriva:

 

Detta är en örn!

 

Alltid något.