Ja, det känns katastrofalt. Huset var inte bara vackert det var älskat och sorgen över förlusten av det är tung. Dessutom förlorade vi ju ännu ett träd. Resten av den stora pilen, som släppte en av sina huvudgrenar plus en stor del av toppen måste sågas ner, eftersom hela stammen fläktes upp. Det blir tomt. Tack för dina rader! Hade önskat, att jag skulle kunnat rapportera om hur vi försökt lappa ihop efter tidigare fällen men vi hinner knappt städa undan innan nästa olycka ramlar över oss. Eva
AAA, OOO! Önskar jag kunde hjälpa dig att röja och börja om, men det är lite långt emellan...hoppas några glada tillrop hjälper lite? Och att det kanske fanns någon försäkring som hjälper till ekonomiskt.Det brukar heta att "inget ont som inte har något gott med sig" men jag vete sjutton vad gott som kan komma ur detta. Tröstekram!
Åh, så rart av dig! Tack! Jo, det är en otrolig massa att röja undan men det tyngsta är själva känslan i att behöva riva ner det hus vi byggde med sådan glädje och framtidstro. Nej, våra försäkringar täcker varken växthuset, dess inredning eller lösöret däri, så jag har svårt att se, att det ens kan bli något acceptabelt i dess ställe. Visst skulle det rivna huset och den, så småningom, nertagna jättepilen plus alla krossade buskar kunnat ge plats för något nytt. Det är inte idéer som saknas .... Just håller maken på att försöka tråckla ihop den 'nya' delen av huset, som klarat sig relativt bra. Får försöka känna lite glädje över det. Men det är svårt. Kram
NEJ!!!!!! Detta är ju bara för mycket! Ni har verkligen fått mer än er beskärda del när det gäller trädgårdskatastrofer under de senaste åren. Jag lider verkligen med dig/er och sänder en bamsekram / gittan
Tack för din medkänsla! Jo, nog tycker jag också, att vi fått ta emot för många smällar under många år. Vi hinner, som sagts ovan, inte ens röja undan fullt ut innan nästa smäll kommer. Något konstruktivt ersättande hinns inte med och heller inte det vanliga underhållet. Så samtidigt som vi försöker hänga med förfaller eller växer resten av trädgården igen. Vi har helt tappat greppet. Och nästan förståndet! Framtids- och trädgårdsdrömmarna krossas i rask takt och det är svårt att inte tappa modet. Kram Eva
Så sant! Det sägs ofta, att endast fantasin sätter gränser men både naturen och ekonomin bestämmer ramarna. Så mycket tråkigare när man försöker arbeta inom dess ramar men ändå får tji.
.JPG)
Nej va sorgligt! Det var ju så vackert... Beklagar verkligen och önskar jag kunde hitta några tröstande ord.
SvaraRaderaVackert och funktionellt. Mitt Glädjehus blev till ett Sorgens kapell och jag känner mig lika krossad som huset.
RaderaNågon tröst finns nog inte.
Nej!!! vilken katastrof!! det var ju så vackert!
SvaraRaderaLider med dej
Mariana
Ja, det känns katastrofalt. Huset var inte bara vackert det var älskat och sorgen över förlusten av det är tung. Dessutom förlorade vi ju ännu ett träd. Resten av den stora pilen, som släppte en av sina huvudgrenar plus en stor del av toppen måste sågas ner, eftersom hela stammen fläktes upp. Det blir tomt.
RaderaTack för dina rader! Hade önskat, att jag skulle kunnat rapportera om hur vi försökt lappa ihop efter tidigare fällen men vi hinner knappt städa undan innan nästa olycka ramlar över oss.
Eva
AAA, OOO! Önskar jag kunde hjälpa dig att röja och börja om, men det är lite långt emellan...hoppas några glada tillrop hjälper lite? Och att det kanske fanns någon försäkring som hjälper till ekonomiskt.Det brukar heta att "inget ont som inte har något gott med sig" men jag vete sjutton vad gott som kan komma ur detta. Tröstekram!
SvaraRaderaÅh, så rart av dig! Tack!
RaderaJo, det är en otrolig massa att röja undan men det tyngsta är själva känslan i att behöva riva ner det hus vi byggde med sådan glädje och framtidstro. Nej, våra försäkringar täcker varken växthuset, dess inredning eller lösöret däri, så jag har svårt att se, att det ens kan bli något acceptabelt i dess ställe. Visst skulle det rivna huset och den, så småningom, nertagna jättepilen plus alla krossade buskar kunnat ge plats för något nytt. Det är inte idéer som saknas ....
Just håller maken på att försöka tråckla ihop den 'nya' delen av huset, som klarat sig relativt bra. Får försöka känna lite glädje över det. Men det är svårt.
Kram
NEJ!!!!!! Detta är ju bara för mycket! Ni har verkligen fått mer än er beskärda del när det gäller trädgårdskatastrofer under de senaste åren. Jag lider verkligen med dig/er och sänder en bamsekram / gittan
SvaraRaderaTack för din medkänsla! Jo, nog tycker jag också, att vi fått ta emot för många smällar under många år. Vi hinner, som sagts ovan, inte ens röja undan fullt ut innan nästa smäll kommer. Något konstruktivt ersättande hinns inte med och heller inte det vanliga underhållet. Så samtidigt som vi försöker hänga med förfaller eller växer resten av trädgården igen. Vi har helt tappat greppet. Och nästan förståndet! Framtids- och trädgårdsdrömmarna krossas i rask takt och det är svårt att inte tappa modet.
RaderaKram Eva
Vi drömmer, naturen bestämmer.
SvaraRaderaTörnrosa
Så sant!
RaderaDet sägs ofta, att endast fantasin sätter gränser men både naturen och ekonomin bestämmer ramarna. Så mycket tråkigare när man försöker arbeta inom dess ramar men ändå får tji.