Välkomna att titta i min klotter- och bilderbok.
En slags fotoblogg, där bilderna lever sitt eget liv.
De blir till vad du som betraktare ser i dem,
därför är de ofta utan kommentarer.
Samtidigt är de ofrånkomligen en spegling både av mitt sätt att se på de motiv jag avbildar
och mitt eget sinnelag.
Ibland är de mest ett uttryck för det senare.
Ibland kommer jag, att delge er mina funderingar
och ibland kommer det att bli minnesanteckningar
om såväl mina misslyckanden som ev. framsteg i mitt fotograferande.



Klicka gärna på bilderna,
så öppnas de i ett större format i en lightbox.




Välkommen också,
att kika in på min nya fågelblogg,

Mina fågelfoton.

som jag nyss gett vingar.

Där ska jag samla ihop ett urval av mina fågelfoton
0ch presentera dem artvis i alfabetisk ordning.


torsdag 7 november 2013

splitter gal





Inte vet jag om det danska uttrycket har något med glassplitter att göra
men jag känner mig i alla fall både splittrad och galen.
 
Förutom allt splittrat glas i och runt resterna av växthuset
flög en av fasanerna för någon vecka sedan genom en fönsterruta.
 
Fasanen klarade sig i alla fall.
 
 

Upplagd av kl.

4 kommentarer:

  1. Törnrosa11 november 2013 kl. 22:36

    Jag hör iskristallerna splittras, glaset sjunga sin kalla sång och fasanens skri. Klart, skarpt, svindlande, hårt. Så oändligt vackert, så oändligt ensamt.
    Törnrosa

    SvaraRadera
  2. Prästgårdseva12 november 2013 kl. 12:47

    Så vackert formulerat!
    Och så oerhört roligt, att läsa din tolkning av min bild. Jag undrar ofta hur mina bilder uppfattas men får sällan svar. Så jag är mycket tacksam för din(a) kommentar(er). Tack!
    Eva

    SvaraRadera
  3. Törnrosa12 november 2013 kl. 14:08

    Jag njuter så oerhört av dina bilder varje gång jag är inne på din blogg. De får igång mig; tankar, känslor, upplevelser. Det trillar ut ord som lever sitt helt egna liv, ord som för mig är stämning och drömskhet. Jag älskar ord, jag älskar bilder som talar till mitt inre. Så sällan jag finner dem. Det egentligen ordlösa som är där. Men du lyckas alltid förmedla något dit in via form, färg, natur, djur. Det blir till en stilla längtan, ett vemod, en saknad. Efter vad? Jag vet inte, kan inte få fram det i ljuset. Bara vilar i de känslorna - och njuter. Längtan och vemod är faktiskt ett njutbart tillstånd.
    Törnrosa

    SvaraRadera
  4. Prästgårdseva12 november 2013 kl. 20:54

    ÅH, tack så mycket. Jag har sällan blivit så glad över en kommentar och då har jag ändå fått många positiva kommentarer och omdömen om såväl min trädgård på den gamla trädgårdsbloggen som mina foton. Men när du beskriver hur mina bilder väcker något, känner jag en stor glädje, för det är ju precis det jag önskar att förmedla och väcka. Jag tar i och för sig bilder, som speglar mina egna känslor och har verkligen tvivlat på om någon annan hade någon glädje av dem och har allvarligt funderat över om jag skulle lägga ner bloggen. Men bild är för mig kommunikation och jag vill gärna både visa mina bilder och få respons på dem. Att bara prata med sig själv är inte så kul....

    Säger jag, som nog är klassens sämsta på att själv kommentera

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)